Wilma är just nu fruktansvärt förbannad på mig, tårarna rinner... 
Trots att vi redan innan förklarade att vi skulle åka hem, så skulle hon prompt sätta på sig skidorna och bege sig ut för åka några gånger till.

Och jag stod i backen och tittade på, när hon susade ner för backen och tog liften upp igen. Om och om igen!
Hon är duktig vår lilla skidtjej!