"Fröken duktig" - till vilket pris?

2012-11-28 | 21:42:12 | Kategori: Från hjärtat | 0 kommentarer
Nu sa kroppen till mig igen. Trycket mot bröstet var hårt.
Minsta lilla grej och min stressnivå går upp till max.
 
Vem bryr sig egentligen om en liten, mikroskopisk, smula på bänkskivan i köket?
Förbannad den som gjorde att smulan hamnade där direkt efter att jag torkat rent (för hundrade gången)
Varför kan man inte bara acceptera att det ligger ett löv på entrémattan?
Det borde inte vara särskilt svårt att bara, lugnt och sansat, plocka bort lövet och slänga det i soporna.
Och tåget, varför kommer tåget två minuter för sent?
Varför inte bara inse att Västtrafik alltid varit sena, vad spelar två minuter för någon roll egentligen.
 
Allt som kommer för mig gör jag till världens grej.
Hjärtat slår fortare och fortare, jag får svårt att andas. Obehag på hög nivå i större folksamlingar, i stan, på tåget, i mataffären...
 
Jag ska få perfekta studieresultat. Jag ska sköta mitt arbete exemplariskt. Jag ska vara en perfekt mamma. Mitt hem ska vara kliniskt. Jag ska ta hand om mig själv och min hälsa.
 
Inför varje sak jag tar mig för vill jag prestera max.
Det har fungerat i många år men kroppen säger ifrån allt för ofta nu för tiden.
 
Studier och arbete, barn och familj. Fungerar alldeles utmärkt om man planerar väl och inte sätter ambitionerna för högt. I mitt huvud snurrar också den, till vissa delar, ofrivilliga familjesituation som jag hamnat i. Intriger och skitsnack. Föräldrar som båda är allvarligt sjuka fast på olika sätt. Likvidation av företag som kräver mycket tid, tid som jag verkligen inte har. Och min egen sjukdom med ständig värk.
 
Men jag är ju den som förvaltar över mitt liv. Och hur gärna jag än vill inse att jag borde släppa sådant som kanske inte är allt för viktigt just nu, så gör jag ändå inte det. Varför envisas jag med att städa huset varje dag och se till att tvättkorgarna är tomma? Varför bokar jag upp mig på saker och ska vara med överallt när jag egentligen bara borde ta ett avkopplande bad?
 
Jag har försökt behålla titeln "Fröken Duktig" så länge jag kan minnas. Men nu är det nog hög tid att inse att jag duger lika bra som "Fröken Lagom".