Det som gör mig stark nog att fortsätta i "kampen mot gärningsmannen" är alla peppande sms, kommentarer och telefonsamtal gällande det hemska som faktiskt hände mig och min familj. Tack alla för det!

Jag har långt i från fått sörja i fred men på något sätt har kroppen startat en försvarsmekanism som gör att jag vågar stå rakryggad med baseballträet i högsta hugg. Jag ska gå genom eld och vatten för detta!
Milla och jag har nu under kvällen skrivit flygblad som vi ska printa ut och dela ut i brevlådor i det gällande området. Någon måste sett eller hört något!

Min bror såg en tråd startad inne på forumet Flashback som gällde de tre djurmord som utförts i kommunen den senaste tiden. Det "glädjer" mig att det startas debatter kring detta då jag, likt många andra, ser allvarligt på saken.

I dom två första fallen var det två katter som fick falla offer. Båda fallen polisanmäldes vilket i sin tur ledde till att båda ägarna till djuren fick varsitt brev i brevlådan. Brevet var av urklippta tidningsbokstäver där gärningsmannen noga angav hur han/hon hade torterat djuret, hur det hade reagerat etc.

Om det är samma gärningsman till alla tre morden (vilket det BÖR vara) så har vi i våran familj ett brev att vänta oss. En ryslig obehaglig tanke. Jag har tänkt att "studera" detta vidare och tänkte höra mig för med polisen i morgon.

På torsdag kommer Lerums tidning i brevlådorna och där i kommer artikeln om oss och våran älskade vovve.

Kort sagt, kampen har bara börjat!