Året 2010
Roliga och mindre roliga saker... Summerat per månad!
Här kommer en sammanfattning från Året 2010.
Januari
Wilma fyllde 4 år och firade samtidigt med att sluta med napp (vilken befrielse!)
Vi tapetserade om hennes rum för tredje året i rad (!) och jag fortsatte pyssla med Elsas rum.
Viktor och jag firade med att koka nudlar och te-vatten när vårt kök ÄNTLIGEN fått fungerande el!
Alla inlägg för januari
Februari
Jag satt som klistrad framför Let´s dance och OS.
Min vita trotjänare övergav mig till min stora förtvivlan.. Ja, jag pratar om min dåvarande laptop!
Resan till Branäs blev aldrig av då det stora snökaoset rådde, jag längtade dit trots att jag i flertalet gnällde om snön på hemmaplan. Och slutligen (det bästa) var när Wilma gav mig en skrynklig lapp där hon för första gången skrivit "mamma".
Alla inlägg för februari
Mars
Hängde regelbundet på Scandinavium (Frölundas hemmamatcher) och restaurang Danilo. Åkte även med "Goa Gubbar" (Frölundas supportrar) till Linköping tillsammans med pappa och Viktor.
Fick välkomna mr. Sony Vaio (en ny laptop som jag fick från pappa).
Efter flertalet sjukdagar för Elsa fick vi veta att hon hade lunginflammation.
Alla inlägg för mars
April
Vi åkte på den inbokade resan till världens bästa stad, London - Vi shoppade, drack öl och lät fiskar bita på våra fötter. Det var dock osäkert på om flygen skulle gå som planerat p.g.a. vulkanutbrottet på Island.
Vi fortsatte även med köksrenoveringen och Elsa välte ut en 10 liters hink med vit målarfärg. Bänkskivan Viktor gjort i betong byttes ut mot en i laminat.
Alla inlägg för april
Maj
Besökte Borås djurpark - traditionsenligt på Mors dag. Tog en tripp till Varbergs kurort för lite avkoppling och god mat. Firade även Viktors syster som tagit läkarexamen. Jag blev erbjuden ett jobb på en mäklarfirma. Wilma åkte till Finland i 10 dagar och när hon kom hem stod hennes efterlängtade lekstuga klar (efter slitsamma arbetsdagar). Vi påbörjade även renoveringen av tvättstugan.
Alla inlägg för maj
Juni
Gick på premiären av tredje filmen av Twilight. Besökte Liseberg och tjejerna tog ett premiärdopp i poolen på altanen. Firade midsommar i goda vänners lag där vi även kom för sent till midsommarfirande till parken. Besökte även Nolhaga park med gammelmorfar och gammelmormor. Shoppade ny inredning till köket. Och mindre roligt, "den" anhöriga åkte återigen in på avgiftning.
Alla inlägg för juni
Juli
Tapetserade om i vår hall (efter att ha tittat på gips och spackel i ett par år!)
Tog semester (på riktigt!).
Hade jobbavslutning med SPA-bad på Quility Hotel Panorama som sedan avslutades med middag (supertrevligt!).
Alla inlägg för juli
Augusti
Besökte Formexmässan i Stockholm och passade på att träffa vår storstadsrotade vän Daniel. Tog även en road-trip till ett spa-hotell i Danmark samt en vända i södra Sverige (Malmö, Lund bl.a.) Viktor & jag firade 3-årig bröllopsdag!
Tråkigt nog åkte "den" anhöriga återigen in på avgiftning.
Alla inlägg för augusti
September
Drog ut min visdomstand och trodde för ett par dagar att jag skulle dö. Vi firade Elsa som fyllde två år (fullt hus i vanlig ordning!) Ordnade en överraskningsfest för pappa när han fyllde 55 år. Strax innan festen fick vi dock ett tråkigt besked om hans sjukdom, diagnosen ALS. Världen rasade samman.
Alla inlägg för september
Oktober
Var i väg på flertalet utbildningar. Firade Maria som fyllde 30 (jag drack något glas för mycket och blev hämtad). Drog med pappa till Stockholm och Ugglas Revy. Besökte Berns salonger och njöt av livet trots dess motgångar. Gick förväntansfulla på bio för att se SAW i 3D = rena besvikelsen! Hängde mycket på Danilo och drack Mojito!
Alla inlägg för oktober
November
Viktor och jag fyllde 27 respektive 28 år och firade med en gemensam fest för vänner. Tittade intensivt på Idol. Firade Fars dag med restaurangbesök. Sökte utbildningen till redovisningsekonom och fick beskedet om att jag kommit in på del 1 av 2. Ägnade varje ledig stund åt julklappshandling. Julpysslade med familjen. Wilma klippte av sitt långa hår till en kort page.
Alla inlägg för november
December
Ägnade mycket tid åt omstrukturering av företaget men jobbade lika mycket under julhandeln i butiken. Fick reda på att jag "bara" fick en reservplats till utbildningen. Gjorde ett pepparkakshus. Hejade fram Jay till Idolfinalen (och vinsten). Firade julafton innan vi packade oss i väg till stugan i Branäs för nyårsfirande!
Alla inlägg för december
Ketchupeffekten
En och en annan valde att förvalta pengarna väl. Ingen shopping här inte. Som gammal shoppingmissbrukare (ja, det var precis var jag var) så måste jag hela tiden hålla allting på en lagom nivå. Vid minsta lilla motgång är det lätt att trilla dit igen, det är då man måste inse att jag faktiskt inte behöver ett x antal skor till. Eller fler väskor, smycken eller vad det nu kan vara. Jag är i alla fall, när jag ser tillbaka på tiden, glad över att det var fysiska pengar jag handlade med. Väldigt glad. Kan bara inte förstå hur jag kunde lägga så sjukt mycket pengar på bara en enda vara. Vem behöver solglasögon för 6000 spänn?
Och på tal om beroenden, min närstående (som jag nämnt för länge sedan) är återigen inom vården. Hon/han tog sig in med ambulanstransport i går och befinner sig just nu på avgiftning (för sisådär femtioelfte gången). Inom loppet av tre dagar har tre stycken nära människor till mig legat på sjukhuset av diverse skäl. Ketchupeffekten kallas det nog!
Den förstnämnda kommer nog inte se så mycket mer ljus. Jag tror att det är kört. Finito. Om ett par år så lägger jag nog en ros på dennes grav. Hemska tanke. Sanningens tanke. Totalt maktlös!
Gossip Lerum
Va F-N är det med folk?
Det har VERKLIGEN sina för OCH nackdelar med att bo i en liten kommun.
Jag är väl medveten om att internet är OFFICIELLT och bloggen likaså men varför detta eviga skvallrande...?
"Jag läste på Josefins blogg". "Josefin hade skrivit det och det på bloggen"....
Jag skriver bloggen för min egen del, lätta på ventilerna emellanåt. Jag skriver om saker som är svåra, saker som gör livet ljusare. Jag skriver om renoveringar och mitt eviga småshoppande...
Kanske ska jag döpa om bloggen till "Gossip Lerum" och ocensurerat skrika ut ALLT jag vet om ALLA...
Från hjärtat...mitt i kaoset
Mamma och hennes nya kom in o hälsade på. Det känns verkligen....konstigt. Overkligt. Hela mitt "perfekta" liv är en upp-o-ner påvänd pannkaka. Ett enda stort kaos. En förfärlig oreda. Han var jämnlång med mig. Bruna, runda ögon, välklädd men luktade förfärligt mycket rök.
Jag gillar inte att blotta mig själv, min familj, mina vänner, bekanta... Jag skriver alltid direkt från hjärtat men kan inte lämna ut namn och närmare information. Det är från min sida förbjudet. Jag censurerar.
Däremot är det kanske inte ovanligt att föräldrar separerar, hittar nya osv. I det fallet går jag inte in lika djupt på mina känslor ej heller bakgrunden. Känner samtidigt att jag måste få lätta lite på ventilerna. Även fast bloggen bara släpper ut en promille av allting så känns det alltid en smula bättre.
Samtidigt som jag sitter o beklagar mig över mitt kaotiska liv läser jag om katastrofen på Haiti. Fäller ett par tårar och slås av tanken att jag har väldiga i-landsproblem. Jag tittar noggrannt och länge på bilderna, ser alla döda människor. Alla skadade barn. Alla de vuxna som skriker hysteriskt. Jag önskar att jag hade min andra fot på Haiti, att jag kunde bidra med hjälp. Skänkt pengar har jag gjort, ja nästan så att jag får leva på nudlar resten av månaden :) Alla kan göra något.
Upp och ner....
Jag vill så gärna tala klarspråk. Skrika ut min ilska. Berätta vad jag känner!
Livet känns upp och ner.
Inte bara med "henne" utan även här hemma. Kaoset av att vara utan kök har satt sig hårt på nerverna. Även fast det inte är mycket kvar så tar det på energin.
Jag vet just nu ingenting. Ingenting.
Jag har ägnat dagen åt att städa, röja och fejja. Pappa åkte till stan på bio med Wilma, Nicke Nyfiken tror jag att dom skulle se. Hon frågade ivrigt om hon får köpa både popcorn och godis "måste jag välja?". Morfar är hennes favvo, så är det bara.
Och här sitter jag nu, med mungiporna nere vid knäna...
Hallå världen, vad händer???
VA I HELVETE HÄNDER MED VÄRLDEN?
Både Göteborgsposten och GT har artiklar på denna händelse, klicka på dem nedan för att läsa mer:
GT/Expressen
Göteborgsposten
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att beklaga för Lucinda (hunden) och hennes ägare. Det är till och med svårt att tro att det är sant. Känns osannolikt. Kan det verkligen vara möjligt att det finns en till djupt psykiskt sjuk människa som utför såna här dåd? MARDRÖMSLIKT!
Alingsås Tingsrätt - dom
Efter varje kapitel så tror man, hoppas man, att man kan klappa igen denna hemska, läskiga bok. Påbörja ett nytt kapitel utan elände. Men så strös det salt i såren.
På posten idag kom papprerna från Alingsås Tingsrätt. Domen.
Det står grundligt beskrivet det som Joel dömts för. Lika grundligt beskrivs det hur han har gått tillväga med respektive djur. Katt 1, katt 2, katt 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och slutligen "hunden". Hunden, våran älskade Torsten. Det är först idag som vi fick reda på exakt hur Torsten dog.
Hjärtat blöder.
Att veta vad som har hänt måste bearbetas i den takt man själv känner. I sinom tid så hoppas jag att man får frid och tid att sörja färdigt.
Så till besluten gällande skadestånden. Både min mor och min far yrkade på x antal kronor i skadestånd (x kr för lidande, x kr för hundens värde). Enbart pappa får 8000kr av de 23.000kr han yrkade på. Mamma får ingenting. Däremot så får en familj med fyra familjemedlemmar 6000kr var, totalt 24.000kr. Vad är skillnaden?
Jag, mina syskon och mamma...Vi får ingenting. Har inte vi fått lida nog för detta?
Jag önskar att jag kände till en bra jurist eller advokat som tillsammans med mig kunde komponera ihop en överklagan. Jag har inte pengar till övers för att anlita en sådan. Mitt ordförråd må vara brett men för att kunna formulera sig i deras termer krävs det sålunda någon mer kunnig.
Det handlar i sig inte om pengarna, summan känns mindre viktig. Jag bara undrar varför en familj som utsatts för samma saker som vi får skadestånd till samtliga familjemedlemmar medan vi bara fick för en familjemedlem. Är någon klok nog att kunna svara på min fråga?
Återigen vill jag dra mitt varma duntäcke över huvudet, vakna upp och tro att allt bara varit en mardröm....
Svar på kommentar
"Såg vad du skrivit på politiskt inkorrekt och håller inte med. Det är snarare tvärtom. En del människor (finns några idioter på flashback)tycker att "Vadå, det var ju bara katter, men hunden däremot..." Katter har alltid haft låg status bland folk men förhoppningsvis blir det bättre snart. Tycker alla djur är lika mycket värda. Även en kloakråtta."
Självklart är alla djur lika mycket värda men det jag menar är att han är en DJURMÖRDARE (en padda, ett x antal katter och en hund). För min del, som föll offer för hunden så skär det extra i hjärtat. Däremot fick hela situationen mer skruv efter att våran hund dödats, innan dess var det mest notiser. Jag pratar enbart utifrån vad JAG känner och det går inte att sätta sig in i denna situation om man inte varit med om det själv, så är det bara. Och slutligen, har själv haft katt (som av någon okänd anledning avled i samma veva som detta) så mitt hjärta bankar lika hårt för såväl katter som hundar.
/Josefin
Domen & egna tankar
Domen för Joel:
Rättpsykiatrisk vård.
Vi drabbade får också skadestånd, 5000kr per person, för kränkning.
Artiklar från media:
Lerums Tidning skriver mer om domen och dagens rättegång
"Dömdes till rättpsykiatrisk vård"
I artikeln som Göteborgsposten har publicerat står det citerat vad Joel idag sade under rättegången
"- Jag drogs hela tiden mellan två viljor. Den ena sa: "du får inte göra så här". Men den smärta och frustration jag kände gjorde att den andra sidan tog över."
Länk till Göteborgspostens artikel:
"Psykvård för kattplågaren"
I GT/Kvällspressen citerar dom också Joels ord från rättegången:
"Kattmördaren i Lerum dömd"
Mina ord, mina känslor, mina tankar...
Det där illamåendet som jag kände precis när detta hänt har gjort sig påmint igen. Ett konstant illamående. Det är som om jag har en stor klump i magen som inte går att ta bort.
Jag vill dra täcket över huvudet.
Jag vill gråta tusentals tårar.
Jag vill ha tillbaka min älskade Torsten.
Jag har ännu inte nått den punkt, i denna känslomässiga berg och dalbana, där jag kan andas ut. Blicka framåt. Det är ett tunt skynke som hänger över mitt ansikte, ansiktet som utåt är som vanligt. Men under det tunna tyget är tårarna nära. Jag kan inte få han ur min hjärna. Hans blick, hans leende. Det grymma, elaka leendet.
Av tanken på pengar och av tanken på vad Torsten betydde för mig/oss så gör mig pengar mer illamående. Jag vill inte ha dem. Jag vill inte ha några smutsiga pengar.
Jag ångrar. Jag tänker på det varje dag, varje timme, varje minut. Tänk OM jag tagit med Torsten hem till oss den eftermiddagen efter att vi ätit middag. Tänk om! Han bodde ju hos oss emellanåt. Älskade liten.
Försöker gräva ner mina skuldkänslor, slå bort tankarna. Men dom finns där, dygnet runt.
Som jag skrev tidigare, jag vill vakna och upptäcka att detta bara varit en otrevlig mardröm... Men, han är borta. Torsten är borta för all framtid... Det gjort fruktansvärt ont i mitt hjärta. Fruktansvärt ont.
Svar på kommentar
Svar på kommentar i inlägget "Reportarna rapporterar".
Först och främst vill jag skriva ett svar på en kommentar skriven av "Joel den andre". Egentligen kan det tyckas onödigt att ens lägga energi på att kommentera sådana idioter som dig, men jag vill ändå göra det:
Det är tur att det finns så få idiotiska och känslokalla människor som dig! Varför ens skriva en kommentar i den stilen? Vad vill du egentligen ha ut av kommentaren?
Förstår inte hur man kan föddas med NOLL empati, vara så sjukt jävla känslokall! Det är nästan så att jag önskar att du inom kort får stöta på döden i ett sådant här hemskt sammanhang! KRÄK är var du är!
Ja, FY FAN för såna som dig!
PS. Kan någon hjälpa mig att spåra IP-numret???
Svar på kommentar
Svar på kommentar i inlägget "Reportarna rapporterar".
Först och främst vill jag skriva ett svar på en kommentar skriven av "Joel den andre". Egentligen kan det tyckas onödigt att ens lägga energi på att kommentera sådana idioter som dig, men jag vill ändå göra det:
Det är tur att det finns så få idiotiska och känslokalla människor som dig! Varför ens skriva en kommentar i den stilen? Vad vill du egentligen ha ut av kommentaren?
Förstår inte hur man kan föddas med NOLL empati, vara så sjukt jävla känslokall! Det är nästan så att jag önskar att du inom kort får stöta på döden i ett sådant här hemskt sammanhang! KRÄK är var du är!
Ja, FY FAN för såna som dig!
Sömnlös natt
På hornhinnan.
Jag kunde verkligen inte sova i natt (mamma till o med kommenterade att jag såg trött ut idag). Framför mig såg jag Joels leende, hans mörka tomma blick. Såg också hur han hukade sig ner för att hälsa på Torsten. Torsten var verkligen världens snällaste hund, näst in till "dumt snäll". Han gick säkerligen mot Joel, viftade på svansen och log på ett sätt som bara han kunde göra.
Sakta, sakta ser jag Joel ge sig på den underbara lilla Torsten. Jag ser hans tomma blick, hans leende. På ett så fruktansvärt grymt sätt ser jag att han leker med Torsten, en lek till döds.
Varenda detalj etsar sig fast på min hornhinna.
Jag försöker blunda och i stället tänka på något annat. Byta "samtalsämne" med mig själv. Det går inte. Joels blick och leende sitter som fastklistrat med Karlssons klister.
Vad gjorde han egentligen med våran älskade hund?
Man får ta varje dag som den kommer. Försöker innerligt glömma det fruktansvärda men gång på gång uppdagas det genom media och nu genom denna rättegång. En tuff period återstår, på tisdag inleds den andra rättegången där Joel själv ska tala. Mer skriverier i media att vänta.
Jag vill sova. Sova och vakna upp och då ska allting vara över. Jag vill att allting bara ska vara som en mardröm, nypa mig själv i armen och inse att det som hänt inte har hänt. Men någonstans i mitt sinne så inser jag att det är verklighet. Det är inte i en dröm, det är inte på film. Det är verklighet.
Reportarna rapporterar
Här är en länk till en av artiklarna:
GT/Expressen
"Misstänkte kattmördaren bröt ihop i rätten"
Antagligen kommer väl en ny version från GT till tryck/web senare under dagen/kvällen. Däribland vårat uttalande om rättegången. Vidare undrar jag, bröt han ihop på riktigt eller är dessa tårar rent skådespeleri?
Och GT´s reporter var ju inte ensam i raden med att vilja ha "smaskig" information. Göteborgsposten har också skrivit en artikel. Inte för att på något vis lägga energi på onödiga detaljer men att Joel och offret (Amandine) var så kallade bästa vänner stämmer inte. Kompisar/bekanta var dom och det har Amandine berättat tidigare för mig, det står också angivet längre ner i artikeln. Som vi alla vet, media älskar dessa typer av rubriker!
Göteborgspostens artikel:
"Dödade bästa vännens katt"
Och slutligen Lerums Tidnings artikel:
"Rättegång mot 20-åringen"
Samtliga artiklar publicerade av Metro, Göteborgsposten, Aftonbladet, Lerums Tidning och GT/Kvällspressen finns under kategorin "Jossie". Likaså mina tidigare inlägg, från dess att våran Torsten hittats mördad fram till nu.
Rättegången
Pappa fick svara för oss och strax efter att han slagit sig ner på stolen så började han gråta. På andra sidan rummet satt Joel tillsammans med försvararen. Joel började också gråta men kort efter att han fällt några tårar reste han sig upp, lade huvudet mot vänster - knak. Lade huvudet mot höger - knak. Satt som oberörd.
Om detta är en sk. överlevnadsinstinkt eller om det är rent skådespeleri kan jag inte svara på. Hela situationen kändes fruktansvärt jobbig. Gång på gång funderade jag på att smita ut men ville samtidigt sitta kvar och lyssna.
När pappa förhördes fick han förklara den ersättning som han och vi andra i familjen begär. Att värdera en levande varelse är väl näst-in-till omöjligt men pappa sade 9500kr för Torsten. Kort därpå avbryter Joels försvarare och säger "tidigare har du sagt att inköpspriset var 8000kr".
Mellan snyftningar och gråtattacker fick alltså pappa försvara sig över denna summa med pengar. Han menade på att inköpspriset var 8000kr men att dessa hundar i dagsläget ligger på 9-12.000kr i inköpspris. En sådan summa kan ju endast uppskattas för som sagt, HUR SJUTTON SKA MAN KUNNA OMVANDLA EN LEVANDE VARELSE TILL PENGAR???
När samtliga förhör avslutats satt samtliga kvar, Joel reste sig upp ur stolen och pep i väg ut genom rättsalen.
Jag känner både hat och ilska men samtidigt känner jag att man inte kan gå vidare genom att hata. Jag hoppas, hoppas INNERLIGT på att han får den vård han behöver och det straff han förtjänar.
Utanför Alingsås Tingsrätt stannade en kille från GT oss. Ställde några frågor "hur mår ni nu?", "Känner ni hat?" osv. Hittills har man inte riktigt kunnat sätta finger på vad man känner, hatet och ilskan är i dagsläget så pass starka att dom är allt för tydliga.
Hur denna overkliga händelse än slutar så kommer aldrig älskade Torsten tillbaka! Våran underbara, snälla hund!
Tankar kring "fallet"
Ena stunden känner jag ilska, andra stunden nervositet.
Av en händelse kom jag in på bloggen "Politiskt inkorrekt" där redaktionen i ett av inlägget citerar mina tidigare inlägg. Dels om våran katt Tiger men även om våran älskade Torsten.
Politiskt inkorrekt (PI) skriver också att jag ogillar att gärningsmannen nämns vid namn. Att någon annan, som PI, nämner gärningsmannen vid namn har jag inget ont om. Däremot så ogillar jag när dessa oräkneliga bloggare, på ett otroligt naivt sätt, uttrycker sig av fallet/fallen. Att gärningsmannen ska utsättas för det ena och det andra. Det känns fel, det skär i hjärtat. Hela situationen är redan infekterad så som den är.
Och sedan att publicera gärningsmannens namn, personnummer OCH adress. Hör det till saken?
Killen sitter ju häktad! Kanske ska ett gäng hormonstinta tonåringar åka till hans FÖRE DETTA bostad och kasta ägg eller tända en lite för tidig "majbrasa"?
NAIVT! ABSURT!
Kort sagt så vill jag mer tacka redaktionen på PI, som även tagit upp information om insamlingen till "djurfonden". Tack! (även fast det var ett tag sedan det inlägget publicerades)
Nu väntar sängen för en förvirrad Josefin. Godnatt!
Kallelse till rättegång
Om datum och tid för rättegången, den kommer att ske en bit in i oktober (vill inte ange exakt datum här eller någon annanstans heller).
Vi "offer" kommer under rättegången att få ange en summa för ersättning. Men hur sjutton ska man kunna ange en summa för en människa eller ett djur, något levande?
Inga pengar spelar någon som helst roll. Hur man än vänder o vrider på det så är Torsten borta.
Åter igen så strös det salt i såren....
Det jag mest undrar är om gärningsmannen kommer att befinna sig där...
Finner inga ord....
Länk till Göteborgsposten och artikeln:
"Kattdödaren är åtalad"
Vad som upprör mig något fruktansvärt är att dom i artikeln skriver mer ingående hur han har gått tillväga. Vi, som ägare till Torsten, har inte fått tagit del av obduktionsrapporten och har heller inte fått någon mer information än att han "lemlästats" och att svansen var borta. Jag vet heller inte om kattägarna vet om att han sprutade hårspray i deras katters ögon.
På något vis tycker jag inte att man ska utge den typ av information. Det är alldeles för känsligt. Om man i tidigt skede, alltså direkt när det hänt, fått reda på detaljer, hade det varit en annan sak. Informationen strör salt i såren. Det går inte att glömma att det som hänt har hänt men nu så här lång tid eftersom orkar man inte med att få denna typ av information.
Det känns fortfarande overkligt. Man kan inte tro att det har hänt.
Maktlösheten
Har ni någon gång känt en enorm maktlöshet?
Att vilja och att ha kraften men ändå kan man ingenting göra. Ingenting.
En anhörig, vän eller bekant som ordagrant står med ena benet i graven. Orsakerna kan vara många men det finns inga patinerade lösningar på det. Man bara står där. Och tittar på.
Vart hämtar jag kraft i från?
Hur orkar jag gå upp morgon efter morgon?
Hålla skenet uppe, vara en bra maka och en bra mamma.
Sköta mitt jobb. Sköta ekonomi och hushåll. Tvätta och städa.
Varje dag hänger en tung, tung börda över mina axlar.
Hade mitt liv varit en roman så hade jag vänt på boken och slagit upp sista kapitlet.
Jag vill veta. Jag vill veta nu. Vad händer i sista kapitlet? Eller är kanske boken en triologi?
Ovisshet och maktlöshet.
"Djurplågarens föräldrar berättar"
Jag själv tänker inte uttala mig hurvida jag själv tänker kring detta fall. Däremot har jag, personligen, dåliga erfarenheter själv ifrån den så kallade psykvården. Jag har gått genom eld och vatten för några närståendes skull (Det kan likväl handla om vänner, släktingar eller familj. Jag vill inte hänga ut någon specifik person). Vid varje enskilt fall har den eller de ordinerats med lugnande (Stesolid) och s.k. Lyckopiller.
Det har uttryckligen känts som om den/de förvandlats till en grönsak. Inga skratt, inga tårar. Dom bara är.
Länken till Göteborgsposten:
"Djurplågarens föräldrar berättar"
(Bild lånad från GP.se)
Oavsett så tycker jag fortfarande att situationen/fallet är oerhört tragiskt. Det måste vara fruktansvärt att vara familjemedlem/anhörig till gärningsmannen.
Djurfonden
Vill tacka de som hittills satt in pengar till den djurfond som jag tillsammans med en annan djurvän startat!
TUSEN TACK!
Läs inlägget "För djurens skull" för mer information.
Plusgironumret för insamlingen är: 155 79 97-2
50% av summan går oavkortat till de som inkom med dom avgörande tipsen till polisen samt resterande del till en förening som arbetar för djurens rättigheter. Pengarna betalas ut först då domen mot gärningsmannen fastställts. Fonden (Plusgirokontot) kommer att bestå för vidare insamling till djurrättsföreningar.
Kom i håg att inget bidrag är för litet!
