I fredags var det dags för ett efterlängtat ultraljud!
Egentligen var jag fortfarande sjuk men kände att jag inte kunde boka om en tid som jag gått och väntat på i månader. Väl nere på vårdcentralen så gick det bra ändå.

Vi hade bestämt oss att få veta könet såvida det fanns chans att se det.
Wilma låg nästan och bresade på ultraljudet vi var på när vi väntade henne. Men då ville vi inte veta om det var en tjej eller kille.
Men den här gången så ville vi så vi väntade o väntade.

Det uppstod dock ett problem, denna lille kotten höll ihop benen som om h*n vore kissenödig!!
Vi väntade lite till.
Nej, h*n ville inte visa oss....
Så, det blir köns-ul på Mamma Mia längre fram i stället.
Typiskt!

I vilket fall så var det lika fantastiskt som första gången. Man får det svart på vitt att det verkligen bor en liten, liten människa därinne. Nu har jag känt liv i magen sedan vecka 15 men det känns annorlunda att få se ett litet hjärta slå och få se små ben sprattla.
Vi fick med oss bilder hem så jag ska försöka lägga upp dom under morgondagen.

Datumet blev i alla fall ändrat,
till den 11 september (istället för den 20e).
Samma datum har min kusin fått!
Och; kusin o jag är födda på samma dag så det känns som om vi lyckats "kuppa" ihop detta omedvetet bra!