Lite självberöm måste man unna sig ibland så jag börjar.
Kom precis till jobbet, men inte med vilket fordon som helst utan på min cykel!
Hurra, hurra va duktig jag é!

Kände mig dessutom pigg och utvilad när klockan ringde sju i morse,
att få titta ut genom fönstret och mötas av en klarblå himmel förhöjer verkligen dagen.
Efter att ha klätt mig i rätt cykelmundering så fick jag muta Wilma med först en kaka för att få på henne hjälmen.
Sedan när vi väl kommit ut och jag satt henne i barnstolen så tyckte hon det var pest och pina så även där dök en kaka fram. Jag vet att barn inte ska småäta men jag ville verkligen komma i väg på cykeln.
Det är sådär fräckt att sätta sig i bilen med tights och cykelskor med clips.
Dessutom så råkade jag klämma henne på spännet till hjälmen, stackars lillan!

Jag hade räknat med 10-15 minuter till dagis men det tog knappt fem. Efter att ha lämnat henne så trampade jag vidare mot nästa mål, jobbet!
Men jag säger bara, Fy fan vilken motvind. Jag trampade på som en idiot (jag är envis som en åsna)
och trösten jag fick när jag kom fram till jobbet var:

-Du får ju medvind på  vägen hem!

Bara det att det är typiskt min otur att vinden vänder, och det har alltså hänt mig förrut!

Nu är det dags för lite frukost men jakten på pluspoängen slutar där,
det räcker att jag rör på mig så nog blir det något av den onyttigare typen till frukost (som vanligt!)