Jag MÅSTE dammsuga varje dag. Bara tanken på grus under fötterna gör mig svimfärdig. Så, efter att Wilma vaknat åkte den fram för andra gången idag....

Wilma sätter på sig sina hörselkåpor och säger:
"Mamma varför dammsuger du jämt?"

Öhm, jag blev rätt ställd och hade verkligen inget till mitt försvar.
Vet inte om det är en ren tvångstanke att dammsuga eller om det beror på att jag är pedant. Det sistnämnda stämde mer överens innan Wilma började gå. Innan det strök jag ALLT, till och med kalsonger och strumpor, det har jag dragit ner på nu eftersom tiden inte räcker till. 
Sen måste jag självklart städa några gånger i veckan, plaggen i garderoben ska hänga snyggt och i färgordning. Och sen får jag kalla kårar om det är stökigt och massa saker framme.
Kanske är jag fortfarande en sann pedant fast jag lärt mig att blunda för vissa saker?