Trots att mina ögon går i kors så sitter jag o surfar runt.
Jag längtar, verkligen längtar till hösten men framför allt våren av en anledning...

För det första så blir jag fullkomligt tokig på att "förfalla" på detta viset, kilona har skjutits upp i höjden och jag klarar inte längre av att se mig i en spegel större än en make-up spegel :)
Då jag tar mina power-naps på soffan drömmer jag mig bort till alla kläder som både hösten och våren har att erbjuda. Främst våren för då räknar jag med att dom överflödiga kilona är ett minne blott. Jag längtar efter att få komma i gång och träna.

Så för det andra så längtar jag alltså efter att få shoppa.
Köpa dom där snygga jeansen eller dom där snygga high-heelsen som jag nu bara kan sukta efter!
Viktor kan flera gånger tjata på mig om att vi ska åka och köpa kläder till mig.
Ja, "den där" söta tunikan från Odd Molly som jag sett. Men varför ska jag egentligen ha den? Jag kommer ju inte kunna använda den sen och vill heller inte bli påmind om hur många kilon jag lagt på mig!

Detta problem är nog ett rätt vanligt problem bland gravida, att inte acceptera sin tillfälliga kropp. Jag tror också att vi tjejer har svårare att acceptera en viktuppgång i jämförelse mot killar. Men, jag lyckades med att ta bort mina extra kilon sist och ska baneme lyckas den här gången också, även fast jag hört att det är svårare andra gången!