I går fyllde gubben i huset hela tjugofem år, snart kommer väl dom gråa håren också :) (Tur att han inte använder datorer och läser bloggen, hi hi)
När barnen vaknade på morgon tog jag med mig Wilma upp för att duka fram frukost. Viktor är egentligen ingen frukostmänniska men någon lagad mat ställer jag mig inte o gör på morgonkvisten direkt. Berättade för Wilma varför vi dukade fram frukost och att vi snart skulle sjunga och hämta paketen. När Viktor väl kom ut, med Elsa i famnen, sprang Wilma fram till honom, alldeles uppe i varv, och sa:

"Vi ska sjunga för dig snart pappa....Ja, må han leva"
"Och så ska du få paket, massa paket!"

Härliga, ärliga barn!

Nå väl, tonerna var allt annat än sköna men sjöng, det gjorde vi! Vi satte oss vid bordet och Viktor tog en klunk av mitt nybryggda kaffe.....

"Tvi, förlåt men det smakar råttgift!"

Gång på gång påminner han mig om att jag ska ta mindre mått kaffe eftersom måttet dels är så stort och att kaffet, Zoegas (Mollbergs blandning) är mörkrost. Ändå så envisas jag med att göra så som man alltid gjort, ett mått extra alltså. Så, han bryggde nytt kaffe och jag muttrade lite under luggen. Jäkla gubbe.

Strax över fyra knallade vi ner mot tågstationen för att ta tåget till Viktors föräldrar. Eftersom svärfar också fyllde denna dag var det dom som stod för middagen. Jag kan inte svara på hur god maten var eftersom jag fortfarande inte får i mig något, men det luktade i alla fall gott :)
Lagom till elva var vi hemma i husets lugn. Wilma sov över hos sin farmor o farfar, sovmorgon för oss med andra ord!