Det har inte blivit särskilt mycket över till bloggande på sistone.
I torsdags var jag på MVC för vanlig rutinkontroll, kände mig helt slut efter att ha tagit mig dit. Blodtrycket var fortfarande för högt och sedan visade även urinprovet en etta.
Återigen åkte jag på oturen att bli undersökt av en student.
För dom som inte vet så kan jag kortfattat berätta att jag råkade ut för en student under förlossningen, och jag kände mig inte som någon patient då utan snarare ett undervisningsobjekt.
Smällen och ilskan över det som gick snett kom flera månader senare vilket resulterade i vissa svackor.

I vilket fall, barnmorskan bokade in en ny tid redan på måndag för nya prover. Skulle jag börja må sämre skulle jag återigen kontakta förlossningen.
När jag väl kommit hem lade jag mig på soffan och mådde sämre än sämst. Hela världen snurrade runt o tårarna bara rann. Någonting kändes heltokigt med kroppen fastän jag själv inte kunde sätta fingret på exakt vad.

I fredags morse ringde jag till Mölndals förlossning då jag misstänkte att det sipprade fostervatten. Dom bad mig komma in för kontroll (det får man alltid göra när man misstänker att vattnet gått, p.g.a infektionsrisken). Svärmor kom och hämtade Wilma, Viktor fick åka från jobbet och så bar det av till Mölndals förlossning.
Vi kom fram dit vid halv elva och undersökningarna startade direkt.
Det fanns nog inte en bit som jag inte fick genomgå, ultraljud, CTG, gynkontroll, blodtryck, blodprov osv.
Urinprovet visade då 2+ vilket innebär havandeskapsförgiftning (dock av den lägre graden)
I fem timmar höll dom kontrollen på mig men kunde konstatera att vattnet inte gått. Däremot har kroppen själv försökt sätta i gång förlossningen, därav det sipprande vattnet, och detta på grund av havandeskapsförgiftningen.

Det var i alla fall roligt att se bebisen på ultraljudet en sista gång, h*n öppnade och stängde ögonen, gäspade och vickade med tårna :)
Personalen, var som vanligt lika underbara och dom har verkligen en förmåga att lätta upp stämningen.
Efter att alla provsvar och så var färdiga så fick vi bege oss hemåt. Och invänta värkar....
Både jag o Viktor tog en powernap när vi kom hem, helt utmattade av en dag på sjukhuset.
Och bebisens vikt uppskattades till 3473 gram, mer än vad Wilma vägde, 2720g.

Huvudsaken är i alla fall att våran kommande familjemedlem mår bra och det gör h*n!
Nu återstår alltså att värkarna ska komma i gång och mina dagar framöver ska bestå av vila, vila och åter vila!