Känner mig rätt nöjd med dagen. Faktiskt.
Visserligen har en migränattack vilat över mig sen i morse men den bröt inte ut riktigt förrän på eftermiddagen. Efter migräntabletter och lite vila så var jag "fit for fight" igen.

Morgon började med dagislämning, tio minuter sent kom vi. Barnen stod då vid grinden med dom gula reflexvästarna på, redo för torsdagsutflykten. Något jag helt glömt bort. Så när gruppen började traska ner mot vägen hade jag, korkat nog, glömt att stänga grinden ordentligt vilket gjorde att en skara av barnen rusade ut mot vägen. Pinsamt!
Anledningen till att jag inte stängde grinden från första början var faktiskt för att det kom några gåendes från dagiset och jag trodde dom skulle ut genom den grinden men i stället tog dom grinden som är till för bilarna. Jag hade inte i åtanke att vända tillbaka och stänga den vanliga grinden.

Nåväl, Elsa och jag mötte sedan upp Sandra och Lucas så tog vi oss en promenad i det härliga vädret. I dag var det riktig försommarvärme. Avslutade med en fika i Sandras trädgård och som vanligt var Lucas och Elsa glada o se varandra :)
Måste bara säga hur stolt jag blev över mig själv, på bordet hade Sandra dukat fram smörgåsar och bullbitar. Stolt nog tog jag ingen bullbit även fast den så riktigt frestande ut. Guldstjärna i kanten för mig alltså!

Knallade hemåt, la Elsa i sängen och tog hand om lite disk.
Milla kom sedan på besök på en kopp kaffe och mellan blöjbyten och matningar hann vi faktiskt växla några ord också! Och så även till denna fikan blev det inget dopp till kaffet.
Efter att Milla packat sig hemåt kom anfallet med dundrande fart. Migränen alltså. Stoppade i mig två tabletter, lade Elsa i sängen (passande nog var hon trött) och lade mig själv på soffan. När Viktor kom hem smög jag i stället o lade mig på sängen och två timmar senare vaknade jag av att Wilma ropade "Hej pappa Jonas!".
Jonas och Olivia kom alltså på besök.

Så, på kvällskvisten satte jag på mig träningskläderna och begav mig ut på en cykeltur som hette duga. Jag blev så stolt över mig själv och över det tempot jag höll. Med såna saker är jag j-vligt envis, ingenting ska göras i halvfart. Det är allt eller inget som gäller. Så, där fick jag alltså min dagliga dos träning. Bra Josefin. Mycket bra.