Älskade du...
2009-08-08 | 00:05:49 |
Kategori: Jossie |
0 kommentarer
Alldeles tom. Känns som om min värld plötsligt stannat upp.
Jag kan inte sluta tänka på våran älskade vovve. Så oskyldig, så snäll. Och nu är han borta.
Åt skaldjur ute på altanen tillsammans med mina syskon och föräldrar. Har egentligen ingen ork till att vara social. Jag vill vara själv. I tystnad. Vill inte lyssna på allas spekulationer utan hellre vänta. Polisen ska höra av sig så fort resultatet av obduktionen är klar. Egentligen spelar det ingen roll. Våran Torsten kommer aldrig tillbaka!
Älskade Torsten som bara blev 8 år gammal.
Allt har bara blivit för mycket för mig. Jag vill snart vakna upp och se på världen som jag gjorde förr. Alla problem har accelererat. Känner mig som en ventil. Jag pratar helst inte om det eller någonting annat heller som ligger som en tung börda på mina axlar. Då och då släpper jag trycket på ventilen, lite grann. Jag vill inte belasta min omgivning utan kryper hellre in i mitt skal. I tystnad.
Viktor och mina syskon sitter i vardagsrummet och spelar sällskapsspel. Jag tänkte få några timmars sömn. Kroppen och huvudet är trött men ögonen vill inte stängas. I morgon vill jag vakna upp och se Torstens kolsvarta nos ligga mot min säng. Men, jag vet att det inte kommer o bli så. Aldrig mer.
Jag kan inte sluta tänka på våran älskade vovve. Så oskyldig, så snäll. Och nu är han borta.
Åt skaldjur ute på altanen tillsammans med mina syskon och föräldrar. Har egentligen ingen ork till att vara social. Jag vill vara själv. I tystnad. Vill inte lyssna på allas spekulationer utan hellre vänta. Polisen ska höra av sig så fort resultatet av obduktionen är klar. Egentligen spelar det ingen roll. Våran Torsten kommer aldrig tillbaka!
Älskade Torsten som bara blev 8 år gammal.
Allt har bara blivit för mycket för mig. Jag vill snart vakna upp och se på världen som jag gjorde förr. Alla problem har accelererat. Känner mig som en ventil. Jag pratar helst inte om det eller någonting annat heller som ligger som en tung börda på mina axlar. Då och då släpper jag trycket på ventilen, lite grann. Jag vill inte belasta min omgivning utan kryper hellre in i mitt skal. I tystnad.
Viktor och mina syskon sitter i vardagsrummet och spelar sällskapsspel. Jag tänkte få några timmars sömn. Kroppen och huvudet är trött men ögonen vill inte stängas. I morgon vill jag vakna upp och se Torstens kolsvarta nos ligga mot min säng. Men, jag vet att det inte kommer o bli så. Aldrig mer.
.
Trackback
