Hjälp av media
2009-08-10 | 11:59:19 |
Kategori: Jossie |
1 kommentarer
Det är nog första gången i mitt liv som jag vänder mig till media.
Ringde idag både Lerums tidning och GT.
Tjejen som först skrev artikeln i GT var inte där idag så i stället pratade jag med en annan tjej på redaktionen. När jag ringde upp presenterade jag mig, talade om att jag är en av "mattarna" till hunden som dödades natten mellan torsdag och fredag osv. Det enda jag fick till svars "oj då, det var tråkigt att höra men jag vet inte vad du pratar om".
Jag fyllde på mina meningar "den lilla hunden, westien, som ni skrev om i tidningen i går". Helt känslokall och noll medkänsla. Till slut fick jag till svars att maila den tjej som skrev artikeln. Och, så får det väl bli.
Lerums tidning kommer hem idag efter kl. 13. Mamma sa att hon inte ville vara med och prata och så fort man nämner något till henne så säger hon "jag vill inte höra mer". Jag accepterar att hon inte orkar prata om det men hon bör nog inte sitta på heta stolen när en journalist ska ställa frågor. Jag känner mig dock stark nog att göra det.
Jag ska göra allt som står i min makt och engagera mig i detta. Känner också att det kan vara en stor fördel att ta hjälp av media i detta fall. En artikel som är skriven OM en familj som också publiceras med bild berör ju så mycket mer än en artikel med en arkivbild.
Jag är glad att jag har uppbackning av mina vänner, som också vill engagera sig i det. Dom där extra krafterna är mer än uppskattade och behövs!
Nu ska jag göra i ordning Elsa och åka hem till mamma. Är lite kaffesugen.
Hör av mig lite senare!
Ringde idag både Lerums tidning och GT.
Tjejen som först skrev artikeln i GT var inte där idag så i stället pratade jag med en annan tjej på redaktionen. När jag ringde upp presenterade jag mig, talade om att jag är en av "mattarna" till hunden som dödades natten mellan torsdag och fredag osv. Det enda jag fick till svars "oj då, det var tråkigt att höra men jag vet inte vad du pratar om".
Jag fyllde på mina meningar "den lilla hunden, westien, som ni skrev om i tidningen i går". Helt känslokall och noll medkänsla. Till slut fick jag till svars att maila den tjej som skrev artikeln. Och, så får det väl bli.
Lerums tidning kommer hem idag efter kl. 13. Mamma sa att hon inte ville vara med och prata och så fort man nämner något till henne så säger hon "jag vill inte höra mer". Jag accepterar att hon inte orkar prata om det men hon bör nog inte sitta på heta stolen när en journalist ska ställa frågor. Jag känner mig dock stark nog att göra det.
Jag ska göra allt som står i min makt och engagera mig i detta. Känner också att det kan vara en stor fördel att ta hjälp av media i detta fall. En artikel som är skriven OM en familj som också publiceras med bild berör ju så mycket mer än en artikel med en arkivbild.
Jag är glad att jag har uppbackning av mina vänner, som också vill engagera sig i det. Dom där extra krafterna är mer än uppskattade och behövs!
Nu ska jag göra i ordning Elsa och åka hem till mamma. Är lite kaffesugen.
Hör av mig lite senare!
.
Postat av: Therése
Hej tjejen!
Brukar kika in här då och då och läsa lite =) Jag förstår hur ont det måste göra i dig nu. Men att det finns såna människor är svårare att förstå.
Jag är själv uppväxt med hundar, och har förlorat "min" lilla Fanta under jaktsäsongen då hon inte kunde återfinnas. Jag vet ju inte vad som har hänt, det är nog det jobbigaste, drömmer fortfarande konstiga drömmar ibland om allt hemskt som kan ha hänt.
Det är bra att du tillåter dig att vara ledsen och sörja, som du själv säger, Torsten var ju er familjemedlem inte "bara" en hund! Ska hålla alla tummar och tår för att de hittar brottslingarna och att de får det straff de förtjänar!
Stora kramar Chocolat 80
Trackback
