Polisen ringde till pappa klockan fyra natten till idag.
Vid Nyebron hade våran älskade vovve, Torsten, hittats död. Plågad till döds.
Svansen var kvar, blodet låg som en matta över trädäcket på bron.

Dörren hade inte riktigt stängts i går kväll så antagligen smet han ut efter något spår som luktade gott. Han brukade ofta gå ner till ån då han rymde. Varenda gång har han kommit tillbaka oskadd. Runt hans hals hängde en stjärnformad bricka med hans namn och telefonnummer. Alla visste vem Torsten var. Eller "Torsken" som skolbarnen kallade honom. Världens ulligaste och snällaste hund. Alltid lika glad. Han log ofta, visade stolt sitt vita underbett.

Hur sjuka människor finns det egentligen här i världen?
Hur kan man plåga en levande varelse till döds?

Han måste ha skrikit. Det är det som är det värsta. Hellre att man fått beskedet att han blivit överkörd och dött omedelbart men våran älskade hund har plågats till döds.
Mitt hjärta blöder.