"Hon" försvann sent i går kväll och kom inte hem förrän vid lunchtid idag. Packade sina saker och stack igen. Vart vet jag inte och jag vet heller inte vart "hon" tillbringade kvällen i går.
Jag vill så gärna tala klarspråk. Skrika ut min ilska. Berätta vad jag känner!

Livet känns upp och ner.

Inte bara med "henne" utan även här hemma. Kaoset av att vara utan kök har satt sig hårt på nerverna. Även fast det inte är mycket kvar så tar det på energin.
Jag vet just nu ingenting. Ingenting.

Jag har ägnat dagen åt att städa, röja och fejja. Pappa åkte till stan på bio med Wilma, Nicke Nyfiken tror jag att dom skulle se. Hon frågade ivrigt om hon får köpa både popcorn och godis "måste jag välja?". Morfar är hennes favvo, så är det bara.

Och här sitter jag nu, med mungiporna nere vid knäna...