Jag tror att jag håller på och bli tokig. Och de "vita" månaderna har precis börjat. Noll shopping, bara mat och bensin. Undrar om jag kommer att klara detta?

Strax innan att jag och Viktor flyttade ihop shoppade jag varje dag efter skolan/jobbet. Det var liksom mitt största intresse. Solglasögon för 5500kr utan att ens blinka. Jeans för 4000-5000 spänn. Oräkneliga toppar. Så, när Viktor och jag flyttade ihop kom allting som en chock. Jag tvingades dra ner på shoppingkontot något radikalt. Jag kunde gråta mig till sömns om kvällarna för att jag inte kunde shoppa som förut. Det är den riktiga formen av S h o p a h o l i c.
Jag hade fri tillgång till farmors kort. Och det kom som en rejäl käftsmäll när hon ramlade av pinnen. Fy faan va jag mådde dåligt. Nå väl, jag förstod slutligen att det faktiskt varit ett beroende för mig.

Sen har ju åren rullat på. Jag har alltid gillat och handla till hemmet men tänkt mig för både en och två gånger. Mja, inte alltid men oftast. Så jag har faktiskt trott att jag varit kvitt mitt beroende. Men nu när de "vita" månaderna träder i kraft så inser jag att jag faktiskt fortsatt att småhandla. Dock inte alls i den utsträckningen som förut. Sen har jag inte haft samma koll eftersom jag handlat så pass mycket på nätet till barnen och så.

Bassning på mig.
Andas, andas. Fan va lycklig jag kommer att bli när jag ser hur mycket pengar som samlats på hög efter detta lidande. Då, då ska det shoppas :)

Nu ska jag springa upp till Karina på en drink. Hörs i morgon!
Drinkar är bra för abstinensen!