Först den där satans ryggen, måste få bokat en massagetid OCH komma i gång med träningen. Inte konstigt att allt inte är som det ska i kroppen, först var jag i liggläge nästan hela graviditeten med Elsa, sen bära på alla extrakilon som en graviditet medför och så nu allt efteråt: konkandet. Detta eviga konkande.

I morse, tidigt i ottan vaknade jag med ett pulserande huvud. Gick upp (läs: försökte) för att göra välling till barnen, fick dock ta vägen via toaletten för jag höll på o kräkas. Jag välte ut vällingflaskorna i omgångar. Tappade vällingburken på golvet, allt som kom i min väg rasade. Fick i mig lite Eeze (migräntabletter) och la mig i sängen igen med en mörk t-shirt över ögonen, haha, undrar va ungarna tänkte?!
En timme senare när det började bli "okej" så bad jag Wilma ringa Viktor. Hon förklarade ingående "mamma har ont i huvudet och mår inte bra, kan du gå med mig upp till dagis så skulle jag bli så glad och mamma med för mamma ligger i sängen". Viktor lämnade alltså henne på dagis, Elsa somnade precis om och jag ska vila lite nu.
Det är det som tillhör "mammalivet", hur piss man än mår så MÅSTE man ta sig upp för att t. ex. göra välling. Kan ju inte direkt säga till Wilma och Elsa att dom får vänta för att jag vill vila.

Nä, idag blir det en luuugn dag, inga måsten (förutom dammsugning, he he)