Sitter just nu i soffan, helt utslagen. Har försökt o ta mig till sängen men inte ens orkat resa mig upp ännu. Trots att Elsas dop var mycket mindre än Wilmas så var det så mycket som skulle fixas och grejas med innan.

I går kväll kom Milla och Anders hit. Åt lite vietnamesisk (SURPRISE!) mat och först när klockan närmade sig nio kom vi på att det nog var god tid att sätta i gång och baka. Gjorde i ordning muffinsen så att dom skulle få stå och svalna innan dekoreringen. Under tiden gjorde vi två smulpajer med hallon.
Och så var de det där med dom där cupcaksen. Vi bestämde oss för philadelphiafrosting och hallonfrosting. Den förstnämnda blev som en glasyrkräm som vi, utan några större problem, bredde på. Dekorerade med små hallonkulor och rosa sockerblommor. Hallonfrostingen skulle innehålla vispgrädde vilket vi inte hade hemma men jag gjorde ett tappert försök med matlagningsgrädde... Jag vispade och vispade men det hände inte ett skit.
Efter att Viktor och Anders hört elvispen i närmare en halvtimme blev vi i frågasatta vad vi egentligen sysslade med. Jag tänkte att det säkerligen går att vispa matlagningsgrädde, men att det kunde ta något längre tid. Killarna skrattade rätt gott åt oss och förklarade att det inte går att göra matlagningsgrädde fast.
Så, någon spritsning av den hallonfrostingen blev det icke, den fick också bredas på och dekorerades sen med sockerkulor i pärlemofärg.
Först framåt ett-tiden var vi äntligen färdiga!


Dom färdiga resultaten: hallonpaj och det nyinköpta kakfatet (från Invite) som cupcaksen fick samsas på.

Vaknade vid åttatiden och gjorde oss i ordning, plockade fram lite och väntade på att klockan skulle bli tolv då gudföräldrarna Andrea och Olle skulle komma.
Väl framme i kyrkan bytte vi om på Elsa och gick igenom dopceremonin tillsammans med prästen och det andra paret som skulle döpa sin lilla samtidigt.
Elsa sa inte ett knyst när prästen hällde vatten på huvudet på henne, hon bara log mot honom. När han senare skulle lyfta upp henne och rabbla någon ramsa tog hon tag i hans halsduk (antar att det inte heter halsduk men den där tygbiten dom har runt halsen....hehe) Så, allt gick lugnt och stilla till.
Efter ceremonins slut kom hon dock på att hon faktiskt var trött och började tjuta.


På väg till kyrkan. Viktor och Elsa i vagnen, jag, Viktor far, Olle och
Wilma som för övrigt var tokglad för att få gå till kyrkan. (Hon var dock den
enda förutom min mamma!)


Vilket skönsjungande (inte) av psalmen "Tryggare kan ingen vara"


Till höger står hela skaran: Olle med Elsa i famnen, Andrea (gömd), jag,
Viktor och Wilma (som ville springa till Olivia)


Lägg märke till Elsas grepp om prästens "halsduk" :)


Wilma och Olivia på väg hem (Foto: privat, Roger)

Alla knallade sedan hem till oss där vi bjöd på våra konstverk (?!) och kaffe.
Och i vanlig ordning bråkade Olivia och Wilma om allt som gick att bråka om, den rosa ballongen (trots att det fanns ett tiotal andra), gungdinosaurien, Peter Pan-tallriken..... Men ändå bölar dom när dom skiljs åt!


Viktor i vanlig ordning, med mat i munnen...!

Kort sagt, dopet var verkligen jättefint och jag är glad att det faktiskt inte tar längre än en halvtimme :)
Och till skillnad från Wilmas dop så bjöd vi inga tråkiga släktingar eller folk som man tycker sådär om. Vi bjöd våra vänner och dom som vi faktiskt tycker om. Det blir liksom enklare så!