Viktor kom hem förut till frukost o sa "jag tänkte ta pappaledigt nu i februari så du kan börja jobba igen"...
För det första, ska jag bara jobba i februari och sen säga att jag återkommer några månader senare?! Funkar inte riktigt. Och sen för det andra, han tror verkligen att jag ligger på soffan hela dagarna vilket är det sista jag gör. Dessutom, varje gång jag varit i väg i en halvtimme/timme för att handla eller liknande så gnäller han att ungarna har varit förjäkliga... "Hon har skrikit konstant sedan du stack"

Ska han då klara att vara hemma en hel månad och byta bajsblöjor, laga lunch, diska tjugo gånger om dagen, köra flertalet tvättmaskiner, stryka, dammsuga, damma. Leka, umgås och aktivera....
Med handen på hjärtat: Nej, jag tror inte att han hade pallat mer än en dag!

Nej, jag ska stå ut här hemma några månader trots att jag klättrar på väggarna. Det är supermysigt att umgås med barnen, det är inte det, men jag blir apatisk av att gå hemma. Orken finns liksom inte.
Att komma ut för mig är att åka till Ica Nära och köpa en liter ekologisk mellanmjölk. Typ.