I går, den sjunde juli, skulle farfar fyllt 75. Om han levat idag.
Det finns många som lämnat en under vägen men det finns ingen som jag känner så stor saknad för, som för farfar. Så otroligt snäll, så rolig, alltid så glad.
Jag kan många gånger, när jag vaknar på morgonen, önska att han en dag kommer o stå där. Man har många minnen i hop men nu i efterhand, om man hade vetat att han skulle dö så "ung", så hade man velat förverkliga fler saker.

Är inte den mest flitiga besökaren till den gravplats där han och farmor ligger men det går inte en dag som jag inte tänker på honom. Trots att det gått fem år sedan han gick bort så är saknaden lika stor.

Publicerar en bild till farfar som älskade segelbåtar.