Viktor somnade tidigt, likaså barnen. Inte för att jag brukar vilja ha tv´n men just i kväll gick precis en dokumentär som jag ville se "Martina och jag" på SVT2.
Martina har Downs Syndrom och reportern har följt hennes liv under 35 år. Första programmet sändes då hon var fem år gammal och sista nu vid hennes 40årsdag.
Det var så fantastiskt att se vad Martinas mamma verkligen kämpade för henne. Kämpade för att hon ska få ett lika värdigt liv som oss "normala". Deras liv bestod av mycket sång och musik. Hon kämpade sig till en gymnasieutbildning, arbetade på ett serviceboende och hon hade en väldigt bra inblick i sitt egna handikapp.
Ja, jag blev riktigt berörd!

SVT´s hemsida om dokumentären


Martina på sitt arbete på serviceboendet (bild: SVT.se)