...hörs "ungdomarnas" stämmor!

Tänk, åtta år sedan man tog studenten. Slirade ut på trappan, sjöng med en ljuv (?!) stämma och livet bara lekte.

Men va hände egentligen sen? Jag minns att jag kände en stor saknad. Inte av skolan i sig och absolut inte mina klasskompisar (som jag för övrigt ogillade och dom ogillade mig). Jag bara kände saknad. Man sparkades ut på arbetsmarknaden med en svart/vit mössa på huvudet. Jaa, jag minns det som i går; "fy fan va jag é bra".

Moffe och Sofiia kom hit innan studenternas utmarsch. Wilma följde med Fiia och dom ska senare vidare på en mottagning. Och Moffes lilla Leah, va hon har växt! Och återigen så blir jag sådär bebissugen...
Nä inga studentmottagningar för min del och ej heller fler bebisar, tänkte bege mig till IKEA så fort Viktor kommit hem. Spendera lite pengar, det gillar vi :)