Lördagen, ja lördagen. Den glömde jag hastigt i gårdagens inlägg.
Pappa tog med mig och Wilma på kvartsfinalen mellan Frölunda och Luleå. Även mamma och pappas grannpojk John följde med. Wilma hade, dagen till ära, klätt sig i sin Frölunda matchtröja. Till det en kjol, stövlar och ett hemmagjort pärlhalsband. Hörselskydden, dom rosa, höll hon hårt i handen.

Det tog säkert en timme innan hon sa någonting till oss andra. Hon var så inne i sin bubbla av alla intryck. När hockeyspelarna gjorde entré skrek hon av lycka, klappade händerna och dansade! Älskade sötnosen!

Hon bröt sin tystnad mot oss när hon kom på att hon var sugen på godis. Så, mitt i matchen fick jag springa ner med henne för att bunkra upp med Gott & Blandat, en chokladkaka, Ahlgrens bilar och M&M´s. Så satt hon där igen, lutade sig mot sin morfar, klappade händerna emellanåt. Sög in alla intryck.

När Frölunda petade in sina mål höll vi upp henne och det såg ut som om ögonen på henne skulle hoppa ut. Hon tyckte det var så mäktigt! Och visst är det en speciell känsla att sitta inne i en fullsatt arena (även fast gårdagens publiksiffra var dåligt låg i jämförelse).

På vägen hem satt hon i baksätet med John och pratade om "Flölunda". Väl hemma somnade hon som en stock, med Frölundatröjan på, som det unga Frölundafan hon är.