Mamma var precis här och överlämnade en nybakad Solskenskaka.
Tydligen var det någon tant som bakat den åt mig för att jag skulle bränna en skiva till henne, med någon sorts pensionärsmusik. Söt liten tant för mamma Josefin älskar kakor, särskilt nybakta och såna som är bakade med riktig kärlek. Och det är dom ju, kakorna som tanterna bakar.

I går eftermiddag kom Jonas och Olivia förbi. Eftersom vi skulle ha setts i lördags hade Olivia tjatat hela helgen om Wilma (eller "Limma" som hon själv säger). Så tjejerna dundrade fram med sina bobbycars över altanen. Vi föräldrar satt och stekte i solen med en kopp kaffe. Viiilka vårkänslor!

Egentligen vill jag inte ta upp det igen, men syster mår okej. Eller så okej som det kan vara i hennes nuvarande tillstånd. Vägen till det "normala" är inte inom synhåll för hennes del. Jag vet inte om hon någonsin kommer att gå på den vägen. Det känns som om det är för sent. Det är så många pusselbitar som fattas.
Nå väl, nu ska i alla fall jag tillbaka till verkligheten. Fokus.