Trots dunkande huvudvärk lyckades jag sparka mig själv i baken i morse för en promenad. Lämnade först Wilma på dagis (ehm, en halvtimme för sent...) för att sedan möta upp Sandra och lilla Lucas.
Jag känner mig alltid lika nöjd efter att ha "lyckats". Det är liksom en stor grej för mig att komma utanför dörren, myser gärna omkring här hemma i mjukisar och raggsockar, typ.

Efter promenaden tog vi oss en fika på altanen, solen värmde verkligen gott. Men vi fick packa i hop oss när solen gick i moln och barnen började bli otåliga.

Usch, jag vet inte riktigt vad det är med Elsa. Hon hade ju feber i lördags och söndags, och en förkylning på det. Nu är hon mest snuvig men nåt så grymt grinig och gnällig. Vet liksom inte vad hon vill. Kanske är det tänder på G?

Nu är det återigen dags att ge sig ut i det fina vädret, Wilma ska hämtas på dagis och sen blir det liv i luckan :)
Hej så länge!