Innan jag packar ihop för sängen måste jag bara berätta en sån söt sak;
I går när vi i vanlig ordning lämnade Wilma på dagis kom en av hennes kompisar fram till Elsa. Han tittade länge på henne, med beundrande blick. Kände försiktigt på henne med sin lilla hand. Ögonen fullständigt tindrade på honom!

Så, idag när vi kom för att lämna Wilma sprang den lille killen fram. Rakt över lekmattan med alla leksaker, såg varken dom andra kompisarna eller att Wilma just kommit. Han hade bara ögon för Elsa. Hon stod upp på golvet och han klappade på henne, tog sitt ansikte mot hennes. Pussade henne på kinderna, på pannan, på munnen (!). Efter cirka tio minuter började jag få kramp i benen och var tvungen att ställa mig upp med henne. Då sa han "men snälla, bara en puss till!".

Det ska börjas i tid det där med kärlek!
Det var så härligt att se!