Efter att ha, duktigt nog, jobbat i går åkte jag till stan för att fylla på barnens garderober. Och det blev faktiskt så pass mycket att jag fick mjölksyra i armarna av allt konkande. Dessutom sprang jag som en tok mellan butikerna (tänk er en häst som släps på grönbete!). Viktor var hemma med barnen, Elsa är fortsatt sjuk stackaren.
Men när jag stack hemifrån sa Viktor "ja då ses väl vi om fyra-fem timmar". Alltså körde tävlingsmänniskan i mig i gång, jag var alltså tvungen att hinna med allting INOM max fyra timmar. Och jag lyckades!
Till Wilma blev den oräkneliga toppar, rosa, vita, röda med och utan detaljer. En söt topp från Benetton som kändes lite "Shabby Chic". En tokgrym jeansklänning (mer som ihopsydda shorts och tubtopp), små coctailglas i miniatyr (på Lagerhaus hittar man verkligen allt och inget) Lite koftor från Zara, leggings.... Ja, listan kan bli rätt lång. Oavsett så är hon fullekiperad. Och jag, jag brände nog hur många kalorier som helst så som jag rusade omkring!

Av någon konstig anledning smög det ner några plagg till mig själv i påsarna. Ja, dom (nästan) bara låg där när jag kom hem. Kan hända att jag provade "dom där" shortsen och att jag råkade betala dom i samma veva som barnens kläder. Kan hända alltså. Och så lite accessoarer. Tokigt nog.
Visade aldrig dom för Viktor. Bättre och lägga in dom i klädkammaren och om ett par dagar plocka fram plagg efter plagg. Den klassiska kommentaren "nä men den här klänningen har jag ju haft sååå länge". Det är så det fungerar. Det kallas shoppingtaktik.