Denna dagen har genomlidits med blandade känslor....

Starten på dagen blev bra dock, Sandra och Lucas kom förbi på en kopp kaffe/frukost. Barnen var dock lite osociala mot varandra - först sov Lucas och sen när han vaknat var Elsa redo för en tupplur. Yeah, yeah vi fick i alla fall "tjöta" av oss lite :)
Så när klockan blivit ett var det dags att hämta Wilma. När vi kom tillbaka stod Daniel utanför dörren och stampade. In igen för att sätta på kaffekokaren. Ett par timmar senare kom Viktor hem så han och Daniel tog med sig Elsa till K-rauta för att inhandla lite mer byggmaterial. Jag hade höga förhoppningar om att byggnationen skulle fortsätta men när jag kom hem från optikern hittade jag dom sittandes i soffan i stället. Framför NHL självfallet. Suck!

Jag tog med mig Wilma till optikern. Hade en tid inbokad och idag var det alltså dags att beställa glasögonen. Men, för det första hade inte Medicular (ögonläkaren) skickat receptet till Synsam och det gick "inte alls för sig" att jag hade en skrynklig post-it lapp med mina synfel. Ändå var det ögonläkaren som gav mig denna och bad mig lämna den till optikern. Så expediten på Synsam bad mig invänta detta recept vilket "kan ta sin lilla tid" som hon uttryckte sig.

Och så, med mitt låga blodsocker började jag argumentera med henne och ifrågasatte varför det inte gick bra med den rapporten jag hade med mig. Hon ifrågasatte också deras (ögonläkarens) resultat då det gav annorlunda siffror mot vad hon tidigare fått fram. Kortfattat tyckte hon att jag lika väl kan vänta några veckor till (inklusive leveranstiden på glasögonen). Men om nu detta är lösningen på min fleråriga huvudvärk så känner jag att det vore skönt att få det ur världen. Jag längtar efter att få vakna upp på morgonen utan huvudvärk/migrän.
Ögonläkaren såg det dessutom som ett måste för mig att få glasögon medan optikern tyckte att jag borde "vänja mig". Vaddå vänja mig? Jag blir helgalen när jag är ute i trafiken och inte ens ser skyltarna förrän dom är framför nosen på mig (och då oftast för sent). Den styrkan som ögonläkaren lade på gav mig en helt annan syn, ett helt annat djup och jag blev faschinerad över skillnaden. Jag vill egentligen vara utan glasögon men med tanke på att det faktiskt ger ett resultat så finns det ingen anledning att försöka "vänja sig". J-vla kärring!

Nå väl, tjugo djupa andetag och så får jag invänta det där receptet som hon prompt måste ha.