I går kväll hade jag ingen som helst lust att tillbringa någon tid framför datorn. Frölundas storförlust mot Luleå kändes inte alls kul. 2-6 på hemmaplan. Skandal!

Trafiken hem var kaotiskt eftersom det så smart planerade in både fotboll på Ullevi och hockeyn på Frölunda. Jonas o jag begav oss ut på en nattlig runda så snart jag kommit hem, det var ett tag sen. Vi knallade runt i området i ett högt tempo och fick syn på ett sött litet rådjur. Vi började då skämta om vad som skulle hända om man stötte på en älg. Och jag sa till Jonas "du kommer väl skydda mig i alla fall".

Så, vi gick förbi några hus som angränsar till skogen. Stöter på två stycken små älgbebisar "naaaw va gulliga". Fortsätter framåt tills Jonas stelnar till och kastar sig mot mig och jag i min tur stöts mot ett närliggande staket.

"Va fan är det med dig?" frågar jag.
"Eh, det står en stor jävla älgmamma precis brevid oss" svarade Jonas.

Adrenalinet pumpade...

"Va fan gör vi nu?"

Mitt förslag var att hoppa över staketet men inser sedan att vi kanske då blir instängda i den trädgården och att älgarnas ben är lika långa som Eiffeltornet är högt. Vi står stilla, alldeles stilla och försöker komma på någon smart plan. Vi vänder oss sakta om och börjar gå tillbaka, hjärtat slår i 250. En älgmamma med bebisar är INTE att leka med. Vi klarade oss ur situationen galant, älgmamman stod kvar på sin plats och bara stirrade på oss!

Men huh, va läskigt stora dom är!
Härdan efter får det nog bli promenader i lite "säkrare" områden!