Man märker verkligen att folk fått tillbaka pengar på skatten. Det handlas som aldrig förr. Det märker man inte bara i butiken eller att det cirkulerar fler folk på gatorna utan även på olika bloggar. DET HANDLAS!

En och en annan valde att förvalta pengarna väl. Ingen shopping här inte. Som gammal shoppingmissbrukare (ja, det var precis var jag var) så måste jag hela tiden hålla allting på en lagom nivå. Vid minsta lilla motgång är det lätt att trilla dit igen, det är då man måste inse att jag faktiskt inte behöver ett x antal skor till. Eller fler väskor, smycken eller vad det nu kan vara. Jag är i alla fall, när jag ser tillbaka på tiden, glad över att det var fysiska pengar jag handlade med. Väldigt glad. Kan bara inte förstå hur jag kunde lägga så sjukt mycket pengar på bara en enda vara. Vem behöver solglasögon för 6000 spänn?

Och på tal om beroenden, min närstående (som jag nämnt för länge sedan) är återigen inom vården. Hon/han tog sig in med ambulanstransport i går och befinner sig just nu på avgiftning (för sisådär femtioelfte gången). Inom loppet av tre dagar har tre stycken nära människor till mig legat på sjukhuset av diverse skäl. Ketchupeffekten kallas det nog!
Den förstnämnda kommer nog inte se så mycket mer ljus. Jag tror att det är kört. Finito. Om ett par år så lägger jag nog en ros på dennes grav. Hemska tanke. Sanningens tanke. Totalt maktlös!