Sent i lördags kväll fick jag ett mail, om att den ridskolegrupp som jag anmält Wilma till var inställd. Panik i fabriken! Hon skulle gå under jorden om jag kom med en sådan dålig nyhet. Otänkbart.

Efter mycket om och men fick jag tag på en liten, liten shettis som en bekant har. Vi packade då ner lite matsäck och begav oss till gården. Jag hade nästan glömt bort hur små shettisarna var, det kändes som en liten hund (också med tanke på att jag är van vid 174 cm i mankhöjd!)


Wilma tittade mest på medan jag fick borsta den lilla busen.


Deras ridhus låg inom promenadavstånd så vi skrittade dit och tog sedan ett x antal varv i manegen.


Lilla Elsa ville också upp på hästryggen (det SKA börjas i tid!)

Jag gick runt och runt o väntade på att Wilma skulle säga att det var nog. Hade jag väntat på det så hade jag nog fortfarande knallat runt där. Hon tyckte det var SÅ kul!
Vi fick slutligen bestämma oss för att "ridlektionen" var slut.

Släppte sedan ut den lille Pysen i hagen och tog bilen längre in i skogen till Älsjön. Där var allt sig likt (säkerligen tio år sedan jag var där senast!). Satte oss ner o dukade fram lite fika, prinskorvar, köttbullar, rulltårta (kladdigt men gott), kaffe och festisar. Mysigt!


Elsa varvade köttbullar med Festis och rulltårta. Säkert en smaksensation det med :)


Runt Älsjön är det fortfarande lika lummigt och "orört"


"Ridtjejen" som hon gärna kallar sig själv!


Min kära make!

Egentligen en dag i all enkelhet men det var verkligen mysigt att komma ut med familjen o bara ta det lugnt!
Om inte annat var det välbehövligt med tanke på de 120 % som jag arbetar varje månad.