Gråmulet väder och allt är emot en...

Har stor lust att bara åka hem, dra täcket över huvudet, blunda för att sedan vakna och allt är då bra igen.

Ibland, när man har tid att stanna upp, så får man allting svart på vitt. Vilket totalt kaos jag faktiskt lever i. Dels med pappa som har ALS, mamma som är alkoholist och igår fick mormor på pappret att hon lider av demens (vet i dagsläget dock inte vilket form, men det är under utredning)

Antagligen är jag så skör på grund av ovanstående, att jag inte riktigt klarar av andra motgångar.

Jag vill inte gnälla. Men ibland kommer sanningen mitt framför en. Då är det ganska oundvikligt.