Wilma var väldigt ivrig med att hon ville ta med Simon hem. Och så blev det.
Under en timmes tid var det total tystnad från övervåningen så jag gick upp för att titta till dom.

Bakom vår soffa ligger en dvd-hylla som ännu inte kommit upp på väggen. På den satt dom och tittade ut genom de stora fönsterpartierna ut över sjön. Alldeles tysta. Och upptäckten av mig gjorde Wilma generad och småirriterad "Men mamma, gå här i från". Jag gick med raska steg snabbt ner mot köket.

För att få någonting gjort ställde jag till med ett muffinsbak. Dom var snabbt på plats och satte sina små rumpor på barstolarna vid köksön. Efter ett tag säger Wilma "mamma, jag och Simon ska gifta oss".
Men tanke på egna erfarenheter från barndomen och påhittade bröllopsceremonier, frågade jag "Jasså, när då". Ett rappt svar kom från Wilma "Men mamma, när vi blir stora givetvis".



Just det, självklart är det så.

Wilma tog tag i Simons ena ansiktshalva, drog ansiktet mot sig och gav honom en puss. Sedan satt dom där, iaktog bakningen, och pussade på varandra.

Elsa var mest intresserad av chokladsmeten och lade inte alls märke till den spirande romantiken :)