Kroppen sviker honom mer och mer för varje dag som går.

Fötterna viker sig och han faller. Huvudet tar smällen.

Det gör så ont att se. Pigga, friska pappa som ständigt blir sämre.

Permobilen blir mer och mer ett ständigtvarande hjälpmedel. Rollatorn har han annars använt inomhus kortare sträckor, som från soffan till toaletten. Men de korta sträckorna blir allt mer osäkra ändå.

Dumma, dumma kropp. Dumma, dumma sjukdom.

Hans ledsamhet delar han med sig av i ögonen. Han är också förbannad på sin kropp som ständigt sviker.

Och jag kan som vanligt bara stå och titta på.