Hemmet gapar tomt. Inga barn hemma, ingen hund.

 

Och pappa han åkte till Stockholm igår strax efter att barnen gett sig iväg. Han har sovit sin sista natt här och kommer sedan efter hemkomsten att åka direkt till det nya boendet, tillsammans med hans kärlek.

 

Även fast jag tror att det blir bra i det långa loppet så känns det ändå i hjärtat. Vi anpassade hemmet (nedervåningen) efter honom, pappa. Stora, rejäla ytor och som pricken över i:et tapetserades hans rum med Frölunda Indians-tapet. Ja likt det pojkrum han alltid drömt om :-)

 

Rummet är nu utrymt. Syskon med respektive släpade och konkade, möbler och flyttkartonger med hans grejer.

Kvar är vita, kala väggar med en massa hål i.

 

Det känns emellanåt som en "never ending story" allt det här...