Jag kan inte sätta fingret på det. Och återigen tar jag upp ämnet, min födelsedag!

Ångesten ligger inte i att jag blir äldre, absolut inte.

Däremot så känns det så oerhört jobbigt VAD man ska hitta på och med VILKA.

 

Dessa ständigt pågående intriger i min s.k. familj gör att jag helst bara vill hoppa över födelsedagen helt.

 

Först var jag helt inställd på att dra till med kalas på hemmaplan, dagen efter det ändrade jag mig och ville inte anordna någonting. Dagen därpå funderade jag istället på öppet hus.

 

Tiden går... Nu är det bara ett par veckor kvar och i vanlig ordning behöver eventuella gäster besked. MEN, jag kan verkligen inte komma fram till ett beslut. Det går bara inte.

 

Så var det familjesituationen, "kommer hon så kommer inte jag" "kommer han så vill jag inte komma". Rena dagisnivån på det hela men det gör besluten svårare även fast man förbi ser det.

Och nej, jag vill inte ha kalas tre dagar i rad för att diverse familjemedlemmar inte kommer överens.

 

Hade jag inte studerat så hade Viktor och jag befunnit oss, tillsammans med våra barn, i något varmt land långt, långt borta... Det hade löst problemen och tankarna hade helt enkelt inte funnits då.