Gärningsmannen häktades på sannolika skäl misstänkt för 14 fall av djurplågeri och 4 fall av ofredande. Ofredandet består av att han skickade brev till djurägarna. Han är även misstänkt för ytterligare fem fall av djurplågeri som ska ha skett utomlands.



Läs mer om artikeln på GT´s hemsida:
"Misstänkt djurplågare häktad"

Dagarna går framåt i en egen takt.
Känns helt sjukt att man inte fick säga "hej då" till Torsten. Tidigare har jag bara mist djur då vi tagit dom till veterinären, men det har då varit av naturliga skäl.

För några år sedan så hade jag en likadan hund som Torsten och Gösta (Westie), Sixten hette han.
Han fick i princip följa med på allting Sixten. Varje dag åkte han med upp till stallet, följde med ut på en promenad, han gick precis brevid hästarna vid uteritterna och satt i dörröppningen till manegen o väntade medan jag tränade.
Vi tränade och tävlade i agility ihop, han var en smula knubbig men knep förstaplatsen flertalet gånger ändå :) 

Åren gick och han blev allt slöare och slöare. Mot slutet låg han bara på våran altan men det fanns ändå en liten gnista kvar i honom trots att han mådde så dåligt. Hans inre organ började krångla och så småningom blev han bara sämre och sämre. Vi beslutade då, i samråd med veterinären, att ta bort honom. 11 år gammal blev han.

Men däremot att förlora en hund som Torsten. Jag finner inga ord. Man tror inte att det ens existerar sådan grymhet hos människor. Hur kan man helt kallt tortera ett djur till döds?

Fick idag reda på att, då vittnena hittade Torsten på bron så hade gärningsmannen kommit fram och ifrågasatt hur man kunde göra något sådant mot djur. Ofattbart. Hela j-vla ofattbart.

Mamma ringde förut och berättade att "gärningsmannens" mamma var där. Slängde snabbt på mig skorna och åkte dit. Jag ville verkligen träffa henne!

En supergo och söt mamma. Precis som vilken mamma som helst!
Gärningsmannen är 20 år, han är sjuk. Allvarligt sjuk. Annars utför man inte något liknande detta.
Fick reda på lite om hans bakgrund. Han fick bland annat diagnosen Asbergers Syndrom så sent som vid 17årsåldern. Han var ofta instängd, svåråtkomlig men som så många beskriver honom; ändå social.
Mamman misstänkte att det var något som inte stod rätt till men kanske inte något så allvarligt som detta. Gångerna då han kom hem med grusiga skor "jag vad nere vid sjön med ett par kompisar". Klart att man tror på sina barn!

Det kändes så otroligt skönt och på något vis en lättnad. Det är inte mamman som genomfört dessa sjuka handlingar, det är hennes son. Jag dömmer ingen.

Slutligen så hoppas jag VERKLIGEN att allmänheten låter bli hans familj och dess anhöriga. Det är INTE dom som utfört handlingarna, det är inte dom som borde avrättas!
Jag vet att många sitter inne med hat inom sig, det är inte rätt. Hatet ska inte gå ut över hans familj. Det är han, den 20årige killen som ska bära allt på sina axlar.

Fick tidigare idag ett telefonsamtal från en ung tjej. Till en början undrade hon om vi hört något från polisen gällande Torsten, hur vi mådde etc. Slutligen brast hon i gråt, hennes katt hade hittats upphängd utanför polishuset entré. Brevid låg ett brev under en sten. Det brevet var ägnat polisen enligt media.

Kort därefter ringde Kvällposten (GT/Expressen) som hade en del frågor att ställa. Antagligen går dom väl än en gång ut i media om detta. I skrivande stund är det totalt fyra katter och en hund som dödats. Vem vet om det blir någon även i natt?

Mardröm.
Ett enda ord. Mardröm. Vi lever i en riktig mardröm.

Jag har även kontakt med en kille som är lika involverad i detta som mig. Han ringde mig strax efter lunch, kom med en del tips och vi kommer att hålla kontakten så fort något nytt sker. Han hade också ringt och tipsat både Kvällsposten och Västnytt om detta. Jag hoppas att dom inser hur allvarligt detta är!

Mardröm....